Sitter sömnlös i natten och tänker. Jag tänker på hur livet har sett ut och hur det ser ut nu.
Tanken på samhället och polisen och vilken roll dom har spelat. Fy fan för båda två.
Om saker och ting skötts på ett annat vis hade jag nog varit en produktiv medlem i samhället.
Men nu är det som det är. Jag kanske kan hjälpa andra så att dom inte hamnar i min situation.
För det är inget att rekomdera. Många tycker nog att jag är en parasit i samhället.
Men dom kan fara åt helvete. Man bör ju känna till bakgrunden hur det blev som det blev.
Visst jag har en stor del i detta. Men åter igen. Snacka om att bli dömd på förhand.
Ändå anser väl jag att det har gått ganska hyfsat ändå. Jag kunde ju varit inlåst på livstid.
Så illa har det verkligen varit. Ibland så behöver jag några vård dagar och varje gång är jag
rädd för att fastna. Samtidigt som jag känner en viss trygghet på instution.
Känns skumt samtidigt som det nog är för att jag är ganska "instutionskadad". Förutom vissa
sjuka element i livet har jag nog fått det så bra det gick att få i min situation. Men resan
hit har varit lång och hård. Ingenting att rekomendera. Detta var mina tankar inatt.